VEM ÄR JAG ?

När jag går längs gatan och känner hungern gnaga i magen, ser jag plötsligt framför mig ett bord med stora röda äpplen på. Jag tar ett äpple och ska just sätta tänderna i det när folk omkring mig plötsligt börjar skrika. Vad dom skriker om vet jag inte, men dom börjar jaga mig allihop. Jag försöker fly men dom slutar aldrig slå mig. En rädsla kryper fram inom mig, vad har jag gjort ? Jag kommer inte ihåg.

Med ena handen griper jag tag om en man och kastar iväg honom. Förvånad över vilken kraft jag har tar jag tag i en annan som kastat sig över mig, och slungar iväg honom ännu längre. Nu har jag min chans att fly, så jag lyckas välta en stor vagn och springer därifrån.
Jag gömmer mig i en annan vagn med lik, varför dom är döda vet jag inte. Med den åker jag ut i skogen där jag sedan hoppar av. Efter en lång vandring kommer jag fram till en liten stuga. Jag gömmer mig inne hos djuren för det börjar bli vinter och kallt.

Jag lyssnar när människorna pratar och får lära mig ordet vän. Ganska snabbt lär jag mig prata och läsa. Jag hjälper människorna i hemlighet, men när jag en dag räddar den blinda mannen i huset undan en annan elak, tror dom att jag är ond och börjar slå mig. Jag gömmer mig i skogen och gråter. När jag sedan återvänder har familjen flytt. I en bok som jag tidigare hittat i rockfickan studerar jag bilder och läser. När jag sedan förstår att jag är ett sorts experiment blir jag väldigt arg och ledsen. Jag läser namnet Victor Frankenstein i boken och söker upp honom för hämnd. Vi träffas i bergen och nu vill jag ha en förklaring.

Han är förvånad över att jag kan prata och spela flöjt, men det är nog mer ihågkommet än inlärt. Vem är jag? frågar jag Frankenstein. Jag vet inte, svarar han.
Vi kommer överens om att han ska skapa "en som jag", som tycker om mig som den jag är. Tråkigt nog håller han inte sitt löfte utan åker iväg och gifter sig. Jag blir åter igen sviken.
Ledsen och förbannad påbörjar jag min hämnd. Dom dör en efter en. När han inte längre har någon kvar börjar jag vandra norrut. Ensam, sviken och ful.

Efter ett tag märker jag att någon följer efter mig. Det är Frankenstein, han som inte längre har någon, precis som jag. Men han vill döda mig.
Jag kommer fram till ett skepp. Där ligger han Frankenstein, död. Jag börjar gråta igen. Han var ju min far. Han hade skapat mig. Det kommer en massa människor och riktar gevär mot mig, frågar vem jag är. Det gör inget längre, för jag är van.
Jag vet inte, svarar jag. Han gav mig aldrig något namn.
Därefter följer jag Frankenstein in i elden, han var ju ändå min far.